Kameror vi gillar...

Då har vi kommit fram till en annan ljusstark favorit, och som funnits i en rad olika versioner, nämligen Yashica Electro 35

En verklig legend bland de tidiga "kompakta" mätsökarkamerorna är Electro 35:an. Den första elektroniskt styrda slutaren på en kamera, därav namnet Electro. Systemet byggde på en finurlig koppling transistorer som balanserar slutarhastigheten mot bländaren och infallande ljus. Bländarförval från f1.7 upp till f16 och helt steglösa slutartider mellan 30s-1/500s. Man ledsagas av två stycken lampor, en gul lampa för långa exponeringar och en röd när bländaren inte räcker till utan ger en överexponering. Då väljer man nästa bländare uppåt eller nedåt tills lampan släcks. Brännvidden är på 45mm och optiken har 6 element.

 

Med rätta blev det här en otrolig framgång för Yashica. Modellerna spänner mellan dryga 10 år och förbättras lite varje gång. Sista modellen är GTN och GSN som kom 1973. Den hade då fått "hot shoe", ASA 1000 (mot 500 på de tidigaste) och bättre coating på glasen. De som rekommenderas är GT/GS eller GTN/GSN. 

 

Det kom faktiskt några serier till bestående av CC, GX och GL men som har andra brännvidder. CC 35/1.8  och GX och GL 40/1.7, och detta rör främst den "klassiska" Electro 35:an med 45/1.7. De andra är absolut inga dåliga saker men de kanske får plats en annan gång.     

GSN-modellen som tillsammans med GTN var de sista i den ursprungliga serien Electro 35. GSN och GTN har sällan dåliga pads.

 

 

 

 

Vad som ofta ställer till besvär för brukare och de som vill börja fota med Electro 35:an, är det som kallas "POD", dvs pad of death. En stötdämpare i form av en liten gummikudde, pad, som med tiden blir skör och vittrar sönder. Detta gör kameran obrukbar då elektroniken plötsligt inte fungerar som den ska. Ett sätt att kolla det är att man ska höra ett tydligt ljud då man drar upp för nästa bild. Ljudet är ett dämpat klonkande ljud precis i början av frammatningsrörelsen. Det dumma är att den kan vara dålig men håller i kanske 20-30 knäppningar men sedan ger upp. Förrädiskt!

Reklamen skröt med snabb optik och långa exponeringar. Ofta rätt kul. Kameran kom ibland att kallas "Nattkameran". En fotohandlare berättade att det hände att folk kom in med rullar som var helt tomma då de hade fotat mitt i natten. Så det gäller att ha lite distans till sådana epitet.  

Coolest logo ever!

Som fotoverktyg betraktat är Electron mycket enkel och kul att använda. Lite tung och stor skall erkännas men kompenseras med att själva handhavandet är så bra. Man ställer in den önskade bländaren, jag börjar alltid med så stor som möjligt och går upp tills att inga lampor lyser. Vid 1/30s börjar den gula Slow-lampan att lysa men det betyder att kameran bara får en längre exponeringstid. Då ska man vara stadig på handen. I sommarstarkt ljus kan f16 och 1/500s vara på gränsen vad den klarar. Men i jämförelse mot Electro CC som bara har 1/250s som snabbaste tid är det ju bra.

 

Sökare/mätsökare är ofta bra men kan behöva lite rengöring. Sällan att justeringar behövs heller. ASA-talet ställs ovanpå kameran och i det lilla fönstret till vänster om sökaren sitter ljusmätaren. Detta gör att man måste kompensera för filter manuellt.

 

Bilderna från kameran är riktigt bra. Ibland undrar man om man fotat med Summicronen och inte Electron! Så skarpt och bra är det redan från f1.7.

 

 

 

Sammantaget ges Electro 35:an betyget 9/10